Jag minns min drake
En av mina favoritböcker när jag var liten var en av Astrid Lindgrens mindre kända verk, Draken med de röda ögonen.
Ett syskonpar går ut till stian för att titta på kultingarna som suggan fått under natten men hon har också fött något annat. I ett hörn ser de en drake med lysande, röda ögon. Draken växer upp bland grisarna och syskonparet matar honom med ljusstumpar och snören och alla tre blir fina vänner.
Men draken längtar alltid bort. Till en plats där han känner sig hemma, en plats där han får pröva sina vingar och flyga fritt.
Jag minns de röda ögonen som lös från den uppslagna boken. Jag minns hur konstigt jag tyckte det var att de matade honom med ljusstumpar eftersom jag av egen erfarenhet visst att stearin inte var en höjdare att tugga på. Och jag minns känslan av frihet som spred sig i kroppen när draken flög iväg mot solnedgången.
Illustrationerna i boken är gjorda av Ilon Wikland och bilden i inlägget är lånad från astridlindgren.se.
den där minns jag oxå!! lite vagt sådär. visste dock inte att Astrid låg bakom den.
Kul! Jag har mött många som inte vet att det är Astrid som har skrivit den men det är ju inte så konstigt då det är en av hennes mindre kända historier. Som hon dessutom skrev på beställning! http://www.astridlindgren.se/karaktarerna/draken-med-de-roda-ogonen
Oh, jag alskade den boken nar jag var liten! Mormor och morfar hade (har) den, och jag laste den alltid ca 36 ggr nar jag var dar och halsade pa som liten.