Skip to content

Körfrälst

28 januari 2010

Jag sjunger i kör. Gospel varje torsdag i en kyrka som en gång var en biosalong. Man får inte missa ett enda tillfälle egentligen. Jo, om man jobbar eller är riktigt sjuk. Men helst inte då heller.

Vi repar i drygt två timmar i sträck utan paus och det finns ingen tid för småprat. Om någon sjunger fel tittar körledaren mot stämman och frågar ”Vem var det?” och så måste man räcka upp handen och bekänna färg. När en stämma inte låter som den ska får vi sjunga en och en eller i olika smågrupper för att hon ska hitta felet. Och så pekar hon ut vem det var och vad man gjorde fel.

Vi får sjunga en och en i mikrofoner medan alla andra sjunger sina stämmor på o och vi måste alltid satsa allt. Vi måste lära oss texten fort och klappa i alla möjliga rytmer och dansa samtidigt som vi sjunger. Och bara när vi har gjort riktigt bra ifrån oss eller om någon har sjungit solo får vi applådera.

Det är otroligt tufft och utmanande men så otroligt lärorikt. Och underbart roligt. Och när det verkligen sitter, när vi lyckas hitta en grym samklang och ett skönt sväng, då känns allt magiskt. Det gjorde det idag och nu är jag så full av energi att jag aldrig kommer att somna.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: