Skip to content

Fredagsläsning

29 januari 2010

Alexandra Pascalidou skriver en bra krönika i Metro idag.

Edit: Jag pratade med min bror som sa att han inte alls förstår vad som är bra med krönikan då han tolkar det som att Alexandra Pascalidou faktiskt tycker att alla män är potentiella monster och att hon egentligen skulle vilja varna sin dotter för allihop istället för bara gubbar med godis.

Jag å andra sidan tolkade krönikan som att man inte ska utmåla alla män som potentiella monster då det verkligen inte är så men att Alexandra ställer sig frågan hur man som förälder ska uttrycka sig för att skydda sitt barn mot de få monster som finns då det faktiskt inte bara handlar om gubbar med godis.

Hur tolkar du den?

Sedan kan man undra hur tusan folk tänker ibland.

Titta på fantastiskt idiotiska reklamfilmer på P3 Nyheters hemsida.

Advertisements
2 kommentarer leave one →
  1. Stefan permalink
    30 januari 2010 0:51

    Jag tycker nog heller inte att krönikan är bra, men frågeställningen är det. Jag är benägen att hålla med om din tolkning att Alexandra undrar hur man ska uttrycka sig för att skydda sina barn mot de skithuvuden (jag gillar inte benämningen monster, den antyder en djupare dissociation än jag tycker är berättigad) som finns utan att utmåla alla som sådana. Det som gör att jag inte tycker krönikan är bra är att hon inte ens försöker svara på frågan. Krönikan blir som ett försök att starta en debatt utan att tillföra något till den. Kanske har jag spenderat för mycket tid med filosofi och vetenskapliga artiklar (tyvärr endast i mycket liten utsträckning samtidigt), men jag tycker att man ska tillföra något, annars kan man lika gärna bli politiker eller reklammakare.

    Och eftersom jag tycker man ska tillföra något tänkte jag ta tillfället i akt och göra just detta. Det är givetvis ett faktiskt problem att skithuvuden, företrädelsevis (men inte uteslutande) av manligt kön på olika sätt utnyttjar s k oskyldiga barn, företrädelsevis (men inte uteslutande) av kvinnligt kön (undantaget katolska kyrkan, en av få miljöer som verkar farligare för pojkar). Alexandra ställer sig frågan ”vilka ska vi varna för?”. Att fråga vilka leder till flera problem. Det mest uppenbara är, som hon själv pekar ut, att det är väldigt svårt att hitta en gemensam nämnare för en viss förskollärare på frälsningsarméns förskola i Jönköping, en viss polischef, vissa skådespelare med flera, och som inte inkluderar den fullt vettiga majoriteten av samma yrke, social ställning, bakgrund etc. Dessutom, för att varningarna ska vara av någon nytta innan något inträffar måste de bygga på synliga drag. Ett annat problem med att fråga vilka är, i min mening, att varningen (om en sådan trots allt kan formuleras) inte uppmuntrar till aktivt tänkande. Barnet förlitar sig bara på förälderns förmåga att läsa av människor, och föräldern är inte ens där (vilket är själva poängen), så barnet förlitar sig på förälderns förmåga att läsa av en människa som förälderna aldrig har träffat. En bättre fråga tycker jag är ”hur ska vi varna?”. Jag tror, i motsats mot den paranoida massan, att man ska lära barnen att lita mer på människor. Samtidigt som man förstås talar om att skithuvudena finns. Om ett barn har träffat och växlat några ord med några snälla gamla gubbar som bjuder på godis (förvisso ett ovanligt släkte nuförtiden eftersom man omedelbart skulle utpekas som pedofil om man gjorde något sådant) har de betydligt större chans att känna att något är fel när de träffar en elak gammal gubbe. Men det finns förstås brister i även detta, bland annat krävs det ganska mycket träning för att lära sig läsa av människor någorlunda väl, så förmodligen bör man komplettera med några enkla riktlinjer angående att inte följa med okända människor hur som helst, var som helst.

    • Cissy permalink*
      30 januari 2010 8:50

      Jag håller med dig totalt! Jag tänkte också att hon faktiskt inte tillför något till debatten men så tyckte jag att frågan var så intressant utifrån det perspektiv att jag faktiskt tycker att det är helt fel att på något sätt dra alla över en kam och att man absolut inte genom sin barnuppfostran ska skapa skräck hos sina barn. Rädsla skapar så mycket förutfattade meningar och fördomar (jag tror faktiskt att alla fördomar bygger på rädsla men det är i sig en helt annan debatt). Att du menar på att man kan ställa frågan ”hur ska vi varna?” istället låter också mycket bättre (hjälp vad jag håller med idag då) just för att det inte handlar om en viss ”sorts” människor och därför kan man inte ställa sig en fråga med ordet ”vilka”.

      Att kunna läsa människor är svårt men det är nog det viktigaste redskapet som man som förälder kan ge sitt barn när det gäller sådant här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: