Skip to content

Jag faller så lätt

14 februari 2010

Så här på alla hjärtans dag flyger mina tankar iväg och minnesbilderna fladdrar förbi som gulnade foton. Grannens läppar mot mina på ett solvarmt cementblock mitt ute i viken med ord som lovade en sak och handlingar som sa något annat. Stulna kyssar mellan lektionerna på en träbänk i en bortglömd del i gymnasieskolans lokaler. Pojken som aldrig vågade visa hur mycket han tyckte om mig och mitt hjärta som värkte sönder.

Vad var det som gjorde att du föll för honom? frågar hon som ska hjälpa mig att bearbeta. Jag letar i mitt minne och ser en lång man med blå tröja och isande blå ögon. Jag vet inte. Kanske var det att han utstrålade trygghet? försöker hon. Jag nickar. Ja, trygghet. Som sedan visade sig vara raka motsatsen. Men vi fick en stund med hans hand i min och löften om en spännande framtid.

Och sedan hon. Som sa Vi tar det i din takt. Det kan verka skrämmande men det är inte alls farligt. Och fjärilarna som dansade som aldrig förr. För henne grät jag i 130 mil och sedan gjorde jag allt för att glömma. Jag tog i så hårt att jag idag ångrar att jag inte lät mig själv gråta i 100 mil till. För sorgen tog sin skepnad i nya kyssar som inte fick det att pirra alls lika mycket. Är du rädd för att vara ensam? frågar hon i stolen mittemot fast hon redan vet svaret.

En kväll var jag extra vacker. Hon med håret tryckte upp mig mot ett räcke och kysste mig självsäkert. Jag trodde det var ett skämt. Jag tror sällan på mig själv i sådana stunder. Hon tog över hela mitt hjärta och jag har aldrig någonsin fyllts av så mycket känslor. Hon fick mig att tro på kärleken tills jag en dag insåg att det inte bara räcker att tro.

Han som heter som nyponsoppan fladdrar förbi. Det var längesedan nu. Han som höll om mig när Jocke Berg sjöng om kärleken som får en att tappa andan, som kysste mig i ett dammigt tält och som fick mig att längta och drömma. Fast när vi en sommar senare rusade ner för gatorna bland spårvagnarna märkte jag att han inte hade riktigt samma drömmar. Och det slog mig att det är sådan jag är. Jag faller för dem för lätt. Jag inbillar mig att jag ska klara mig undan ett ledset hjärta, att jag fixar sporadiska möten för en känsla av närhet. Men jag faller alltid. Det är något med ögonen.

Jag har dig ju redan på fall ikväll sa han och log pillemariskt. Du har mig på fall alla andra dagar också tänkte jag och insåg att han redan var på väg någon annanstans. Jag faller så lätt.

Advertisements
5 kommentarer leave one →
  1. 14 februari 2010 14:21

    Otroligt vackert skrivet, älskling.

  2. Cecilia permalink
    15 februari 2010 14:14

    Det här var jättejättefint!

Trackbacks

  1. Oscar för bästa huvudroll går till: Cissy «

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: