Skip to content

Ett minne

17 februari 2010

Vi hade inte setts på några veckor. Hade sprudlande, bubblande, nykära bara fått se varandra på varsin 13-tumsskärm i flera timmar varje kväll. Jag satt som nålar på tåget i över två timmar. Hon flög. Och tog en taxi från flygplatsen eftersom bussen inte skulle gå på säkert en halvtimme.

Jag satt och väntade på en hård träbänk men kunde inte riktigt sitta still. Blicken sökte efter hennes gestalt i folkmassan, bland alla resenärer som väntade på att få åka därifrån.

Plötsligt stod hon där framför mig och hela jag sprack upp i ett enormt leende och min kropp översköljdes av svallvågor av lycka. Som på film släppte jag alla mina väskor, tog henne i min famn, eller om det var hon som tog mig i sin, och så möttes våra läppar i en kyss.

Vi stod mitt i gången, i vägen för alla stressade resenärer. Men det var som att de suddades ut, alla ljud försvann och kvar fanns bara hon och jag. Och kyssarna.

Jag skrattade minns jag, lutade min nästipp mot hennes och tittade in i de magiskt blå ögonen. Höll mina fingrar tätt slingrade kring hennes. Blinkade blygt med ögonfransarna. Strök en hårslinga bakom hennes öra. Kysste hennes mjuka läppar igen och igen. Och igen. Och i min kropp rasade kärleken så stark att jag knappt kunde hålla mig på benen.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: