Skip to content

Vår

07 april 2010

Våren får mig alltid att tänka på England. Så fort snön smält bort och luften känns varmare under sena kvällar dyker alltid den sömniga byn Stonehouse upp i mitt huvud. Som på beställning.

Jag kastas omedelbart tillbaks till en solig första aprildag när jag stod ensam med mina två resväskor på perrongen i den lilla hålan som inte ens fanns med på alla de kartor jag hade finkammat innan resan. Jag känner dofterna av det fuktiga gräset efter förmiddagens regn och hör fåglarna i träden som jag på allvar trodde var bandspelare för att vagga in hotellgästerna i någon sorts fejkad idyll. Jag hade aldrig hört fåglar kvittra så starkt och så länge.

Jag ser de lummiga träden framför mig. Påskliljorna och alla röda tulpaner som samsas med annalkande syrener. Jag känner hur den tjocka vinterjackan som höll den fallande snön på betryggande avstånd på Landvetters parkering några timmar tidigare är alldeles för varm och tung. Och jag känner nyfikenheten vakna i kroppen, men också vilsenheten.

Varje år när våren kommer blir jag 19 igen. Med väskor fulla av drömmar och förväntningar.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: