Skip to content

En text om vänskap

29 augusti 2010

Vänskap är något otroligt vackert. Ibland tar vi den för given. Ibland glömmer vi den. Ibland är den vårt skyddsnät, vår fallskärm.

Jag är inte den bästa på att visa hur mycket jag uppskattar mina vänner, jag är inte den som hör av mig eller den som skickar spontana sms. Men, jag uppskattar vänskapen något så otroligt mycket.

Den här helgen har jag umgåtts med några av mina allra finaste vänner. Min kombo som finns där i vått och torrt. Som jag kan äta fiskbullar med en lördagskväll framför teven och när kvällen är slut tycka att vi har haft den grymmaste kvällen på länge.

Min gymnasiekompis som trots år av åtskillnad och totalt olika liv ändå får mitt hjärta att fyllas av lycka trots att vi bara ses för en fika en gång i halvåret.

Och min pluggkompis som jag känt sen fyra år tillbaka. Och hans fästmö. Och hur galet fantastiska de är och hur jag känner i hela kroppen att jag vill känna dem riktigt nära inpå bara för att de är precis så underbart fina som jag vill att alla mina närmsta vänner ska vara. Vi dricker vin och öl en söndag och bara pratar och pratar och när jobbet säger ”hej, det är en dag imorgon också” vill vi inte riktigt gå för vi har mängder mer att säga varandra.

Sådant är så underbart och värdefullt. Och det här är en löjlig sammanfattning och ett klent kollektivt tack. Men för tusan, tack för att ni finns. Nämnda som icke nämnda.

4 kommentarer leave one →
  1. lillsis permalink
    30 augusti 2010 9:20

    fint!

  2. Helena permalink
    30 augusti 2010 21:55

    Puss!!! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: