Skip to content

Cissy och havet

02 oktober 2010

Jag är uppvuxen vid havet. Med saltdoften i näsborrarna och blåsten i håret. Med vågornas dans mot bryggan. Med fötter härdade av blåmusslor och havstulpaner.

Första året som jag bodde borta från havet kunde jag inte riktigt andas. Jag kände mig instängd. Berövad på min frihet. Men efter det har jag faktiskt inte bott vid havet speciellt mycket. Trots att jag har syrebrist mest hela tiden.

Havet ger mig ro. Energi. Och lugn. Havet låter mig få utlopp för mina känslor. Havet sviker mig aldrig.

På sommaren kan jag spendera timmar på stranden i den stekande solen. Hoppa från bryggan och låta min hy bli alldeles vit av saltet. Jag kan sitta i sommarnattens mörker och prata om livet. Simma i mareld i augustimånens sken. På hösten skriker jag ut min stress och ilska mot de dånande vindarna. Jag hittar lugnet när ytan är i uppror och man knappt kan stå upprätt. På vintern tar jag långa promenader längs kala stränder och sitter länge på frostbeklädda bryggor och tittar ut över det svarta, kalla vattnet. Och på våren drar jag fingrarna genom den spegelblanka ytan i den långsamt värmande solen och tänker att snart kan jag simma igen.

3 kommentarer leave one →
  1. lillsis permalink
    02 oktober 2010 22:38

    havet är bäst.

  2. mamma permalink
    04 oktober 2010 17:58

    Du får mig att längta…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: