Skip to content

The kids are all right

02 oktober 2010

Spolier alert! Funderar du på att se filmen borde du kanske läsa den här texten efteråt.

För en vecka sedan gick jag på bio med Matilda. Vi såg The kids are all right. Den handlar om en familj med ett lesbiskt par och två tonårsbarn där barnen söker upp deras spermadonator. Han blir snabbt involverad i alla familjemedlemmars liv.

Det ska vara en feel goodfilm och det var nog det jag försökte hitta när jag kom hem efter några timmar i biomörkret. Men istället satt jag med en molande känsla i magen i soffan och kunde inte riktigt sova. Och det dröjde ända tills en kollega på jobbet hade sett den och förklarade varför hon tyckte att det var en av de sämsta filmerna hon någonsin sett som jag kunde förstå varför jag kände som jag gjorde efter biobesöket.

Det finns så många praktfel i den här filmen. Flatparet kollar på bögporr när de ska ha sex. Redan där ringer det varningsklockor, kan de inte ha ett fungerande sexliv utan män? Sonens kompis hittar en dildo i föräldrarnas rum. Klart att flatorna har en dildo, hur ska de annars ha sex? Den ena kvinnan inleder en affär med spermadonatorn. Jag vred mig i biofåtöljen när det hände. Den felaktiga bilden av att lesbiska går runt och frustrerat saknar kuk hela dagarna späddes på till tusen. När hon blir påkommen av sin partner kommer självklart frågan ”är du hetero nu eller?”. Vem fasen ställer en sådan fråga? Jag hade aldrig gjort det. Jag hade bara undrat varför i helvete hon var otrogen, det gör lika jävla ont om det är med en man som med en kvinna och har inget med sexualiteten att göra.

Min tanke när affären inleddes på bioduken framför mig var att det hade varit så mycket bättre om hon hade varit otrogen med en kvinna. Det var så jävla förutsägbart, klyschigt och heteronormativt att hon skulle hoppa i säng med en man. Det ifrågasätter kvinnlig livslång kärlek och fungerande homosexuella familjer något så kopiöst att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Det hade varit så mycket mer uppfriskande om det hade varit en kvinna, mycket smartare, mycket mer verkligt. Men då hade ju hela historien falerat.

Men, det finns trots allt vissa saker som lyfter filmen. Som att familjesituationen i övrigt inte ifrågasätts. Man lyfter inte upp problem utan i stort skildras familjen precis som den vanliga familj den är. Eller som när den otrogna hustrun och mamman ber om förlåtelse av hela familjen, det är en riktigt fin och stark scen. Och så slutet då. Och då inte bara för att den faktiskt tar slut utan också för att slutet är riktigt bra.

2 kommentarer leave one →
  1. 02 oktober 2010 17:10

    Du jag håller med! Det kändes inte så trovärdigt att hon hoppade i säng med den där snubben. Och det blir nästan som att flatsex var helt borta i filmen för det var så mycket heterosex. Typiskt. Men vi går framåt…lite lite.
    Kram

    • Cissy permalink*
      03 oktober 2010 20:30

      Små, små steg. Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: