Skip to content

Insikt

26 november 2010

Något av det mest frustrerande jag vet är när någon inte lyssnar på mig. När jag inte blir hörd. Det handlar inte om att jag vill synas och höras i alla lägen utan det handlar om respekt. Att min åsikt är värd att höras, att min åsikt inte sopas under mattan och förminskas.

När jag vill säga något som är viktigt för mig och personen jag pratar med ger mig signaler att han eller hon inte lyssnar, då blir jag fullkomligt galen. Förbannad. Det kokar inombords. Jag blir så frustrerad att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.

Och idag kom jag fram till varför det är så.

Det betyder inte att jag nu står ut med att folk inte lyssnar. Men nu vet jag varför jag reagerar som jag gör.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: