”Du vill väl bara bli känd”

Idag hade vi en praktikant på redaktionen på Stockholm idag. När han hängde med mig i studion medan jag sände undrade han om det inte är svårt att vara prick på sekunden när man måste. Som när Ekot drar igång eller om man sänder nyheter själv som ska vara säg 3 minuter, varken en sekund mer eller mindre.

Nej, svarade jag. Jag tycker att det är jättelätt. Och en del av tjusningen med att sända radio. Jag älskar nämligen att få till det perfekt precis på sekunden. Jag älskar att bygga ett tight program med snygga mixar och perfekta klaffar. Det driver mig precis lika mycket som att hitta rätt ton, rätt rytm och betona alla påor till inslagen perfekt.

Jag älskar att göra liveintervjuer och behöva hålla koll på klockan, nivåer, och eventuella akuta trafikrapporter samtidigt som jag lyssnar på gästen och hittar ett bra flow med givna följdfrågor. Jag blir sjukt taggad av att få till ett snyggt löp med energi. Jag drivs av att hitta balansen mellan sakligt och personligt. Och jag älskar när snacket med en reporter ute på plats sitter som en smäck.

För mig är rollen som livesändande programledare den bästa jag vet. I studion känner jag mig som hemma. Där är det jag och mixerbordet. Jag och klockan. Jag och programmet.

Folk tror ofta att jag vill jobba som programledare för att jag vill bli känd. Det är det inte. Det är för att jag älskar varenda tickande sekund av de timmar jag står i studion. Och det jobb jag gör då gör jag inte för att bli känd. Men erkänd däremot.