Skip to content

Konsten att ta tillbaka ett språk

27 april 2011

När jag var liten var jag tvåspråkig. Mina föräldrar fick uppleva glädjen när jag sa ”äiti” och ”isä” för första gången men också ”mamma” och ”pappa”. Lite dubbel glädje kanske. Men sedan blev det så att vi slutade prata finska mamma och jag. Och idag är jag ledsen över det även om jag vet att beslutet som togs där och då var rätt.

Så nu har jag tagit tag i saken själv och läser finska en gång i veckan. Det är en konversationskurs där jag och ett gäng pensionärer sitter och pratar om allt från påsken till det finska valet. Ibland förstår jag ingenting, ibland pratar jag som att jag aldrig gjort något annat.

Varje vecka tar någon med sig en finsk dikt. Och idag var det en riktigt fin en som faktiskt, trots att den från första början är skriven på svenska, är finare på finska. Det finska språket bjuder liksom på mer talande uttryck. I alla fall den här gången.

Dikten är skriven av Bo Carpelan.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: