Skip to content

Det som var då

24 maj 2011

För kanske en månad sedan lyssnade jag på den allra första radiogrejen jag någonsin gjorde. Och plötsligt hörs hennes röst i högtalarna. Hon som fick mitt hjärta att slå hårt. Hon som fick min kropp att brinna. Hon som såg mig djupt i ögonen och sa ”Är du okej? Du vet väl att du inte måste om du inte vill?”. Och jag tappade återigen andan.

Igår klampade hon in i mitt medvetande igen. Sarah Shahis uppenbarelse på min lilla datorskärm fick mig plötsligt att vara år härifrån. På en soffa, framför en teve, i hennes famn. Vi låg där och hoppades på Carmen och Shane. Hoppades på att den omöjliga kärleken skulle hålla. Och trodde att vår skulle leva för evigt.

Det är konstigt hur en röst, en bild, en doft kan föra oss till en annan tid, en annan plats, ett annat jag. Kan få oss att sakna och längta. Kan få oss att bli den vi var då, med de drömmar vi hade då.

Hon poppar upp sådär ibland. Då och då.

Hon som var min första flickvän.

4 kommentarer leave one →
  1. 24 maj 2011 9:12

    Minnen kan vara både fina och hemska. Som tur är glömmer man efter en tid det jobbiga och sparar allt bra i stället. Jag kan fortfarande slungas tillbaka 15-20 år i tiden av vissa dofter, märkligt det där.

  2. Matilda B permalink
    30 maj 2011 23:22

    åh. fint och bra skrivet.
    kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: