Skip to content

Norska ambassaden måndag 25 juli

25 juli 2011

Jag stod där framför den Norska ambassaden. Massen var hissad, ryggsäcken på. Tekniken fungerade som den skulle.

Framför mig på trottoaren låg blommorna tätt, tätt packade. Ljusens lågor fladdrade i vinden. De handskrivna orden på lappar, brev och kort flöt ut när regndropparna föll från himlen. Och de norska flaggorna lös röda mot asfaltens grå yta.

I en lugn men aldrig sinande ström kom människor dit. Lade ett fång rosor på trottoaren, tände ett ljus. Stod stilla och höll om varandra. Satt på trottoaren mittemot och tittade upp mot flaggan på halv stång. Grät.

När klockan hade passerat tre i eftermiddags gjorde jag en av de tuffaste sändningarna i mitt liv. Och jag är ändå kvar i Stockholm. Jag tänker på mina vänner och kollegor som kämpar i Oslo. I en sådan här sorg är det svårt att vara bara journalist. Vi är ju trots allt inte mer än människor.

One Comment leave one →
  1. mamma permalink
    26 juli 2011 6:09

    Min älskade dotter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: