Skip to content

”Jag trodde inte du var sådan”

19 januari 2012

Ibland tänker jag mig själv som uppbyggd av små askar. Ett enda stort pussel av tätt, tätt packade askar fyllda med mina egenskaper, erfarenheter, tankar, drömmar och rädslor. Där det inte räcker med att öppna en ask för att veta vem jag är. Men där de flesta aldrig får öppna speciellt många.

Det finns ingen hittills som ens kommit i närheten av att öppna alla. Mycket för att jag är rädd för vad som ska hända när alla lock är lyfta och ligger huller om buller på backen. Då finns det inte en chans att stänga dem fort när innehållet i dem hotas.

De där askarna gör att jag ständigt får höra ”jag trodde inte du var sådan”. Från nära vänner, från bekanta, från kollegor. Till och med från den person som jag öppnat allra flest för och som aldrig någonsin skulle slarva bort ett endaste lock. Som däremot hjälper mig att lägga dem lite på glänt.

Och det slår mig, när jag hör de där orden, ”jag trodde inte du var sådan”, att om jag vågar glänta lite mer, på lite fler, till lite fler. Ja då kanske jag tillslut vågar öppna nästan allihop på vid gavel till någon som jag litar på allra mest.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: