Ställtid in absurdum

I snitt två dagar i veckan jobbar jag morgon. Då ringer klockan 03.10 och arbetsdagen drar igång 04.00. När sista sändningen är gjord 09.33 får jag avsluta dagen och gå hem. Väl hemma brukar jag smälla i mig frukost nummer tre för dagen innan jag dråsar i säng och drömmer hysteriska drömmar i en och en halv timme.

När klockan sedan ringer vid 12.30-tiden vill jag helst kasta den långt åt helvete och oftast kommer jag inte ur sängen förrän efter ett. Då blir det lunch framför valfri underhållning på datorn och två koppar kaffe på maten medan jag funderar på vad jag ska göra resten av dagen. Jag har ju oceaner av tid. Duscha brukar vara punkt ett på listan. Sedan vandrar tankarna iväg mot en promenad eller eventuellt något ärende som måste avklaras. Eller kanske finns det någon vän som är ledig och vill ta en fika?

Oftast leder tankarna sällan till handling utan när klockan passerat 17 sitter jag kvar i soffan och undrar varför det börjat skymma utanför fönstret. Och det mesta jag åstadkommit under dagen är ett gäng twitterinlägg som säkert ingen bryr sig ett skvatt om.