Skip to content

Det är alltid värt det

16 oktober 2012

Jag har aldrig kunnat somna i någons famn. Det är alltid för varmt, det är alltid någon arm som är i vägen. Det är andnöd och andetag som blir till snarkningar som gör att jag krånglar mig ur den andres armar och lägger mig raklång bredvid. Med som mest min hand på den andres arm. Allra helst bara min vad som snuddar vid den andres ben.

Men med dig var det annorlunda. Från första stund kunde jag somna i dina armar och vakna morgonen efter lika omfamnad som kvällen innan. Jag kunde sova genom din väckarklocka, ditt slammer i köket till radions morgonsändningar, inte vakna när du smällde igen dörren och rusade till jobbet.

”Du är trygg med honom” sa pappa.

Och den där tryggheten gjorde att jag vågade. Vågade plocka bort ett gäng stenar i den där muren som verkligen är min trygghet. Det fanns ju en annan där utanför.

Men när du väl satt där i din nedsuttna Karlstad-soffa och sa att du inte visste vad du ville eller kände önskade jag inget hellre än att jag bara låtit bli. Låtit bli att flytta på en endaste sten. Och så byggde jag muren omedvetet ännu lite högre.

Samtidigt vet jag att jag kommer göra det igen. Hitta tryggheten, tilliten. Och vilja plocka bort sten för sten. Men det krävs mer tålamod. Väsentligt längre tid. Och en förbannat massa mer envishet ju fler gånger det händer.

Men värt det, det är det alltid.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: