När de inte vet att det är över

Han har inte varit där på ett tag. Hon har lyssnat på samma sorgsna skiva om och om igen. Och jag tänker att det är över.

Men så möter jag honom i trappen. Nickandes ett hej som alltid. Inte mer, inte mindre.

Och det slår mig att musiken har tystnat.

En kväll framför badrumsspegeln och hör hans grova göteborgska genom väggen. Hennes norrländska som inte klingar som den burkar. Den sjungande melodin brister. Krackelerar. Orden är hårda. Anklagande. Starka. De skriker förbi varandra. Över. Genom. Åt olika håll.

Och snart spelas den sorgsna skivan. Om och om igen.